Mesovation

There is a preponderance for simplification: innovation is either radical or incremental. Here is, in Swedish, the argument for a continuum between these extremes. Radical innovation would equate with radical, incremental with micro steps, so we need to consider the intermediate between, the meso level, thus mesovention. Here is a link to an argument, with examples, for precisely the mesovation concept

Förenklingar leder bara alltför ofta fel. Är motsatsställningen radikalt mot inkrementellt eller i små steg just en sådan konstlad förenkling – som riskerar att leda fel?

Kreativitetsforskaren David Henry Feldman pläderar för att vi skall komma ihåg vad han kallar mittens k, på engelska ’middle c’ med anspelning på musikens höga C. Alltså: vi talar oftast om den Stora Kreativiteten, stora idéer och radikala genombrott eller, om vi alls gör det, omvänt om kontrasten, de små kreativa krumsprången, mer i marginalen. Fast många små skutt tillhopa kan göra skillnad.

Poängen med ett mittre eller halvvägs K är att påminna om att det handlar om ett kontinuum, en kontinuerlig, löpande skala. Där dessutom vad som är mer eller mindre radikalt betingas av betraktarens utsikts- eller utgångspunkt. En forskarens eller praktikerns fokus på endera av skalans ändpunkter riskerar att leda fel. I själva verket: hur ofta når verkligen en idé den absoluta extrempunkten, hög eller låg?

Steget till innovation, radikal kontra inkrementell, är förstås inget alls, om vi håller oss till kreativitet tillämpad på teknik i vid mening. I innovationstävlingar premieras rimligen de stora stegens resultat medan förbättrings- och ibland förslagsverksamhet, kaizen, håller sig till de små insatserna vad gäller resultatens radikalitet. Ingen har väl efterlyst de små framstegen, ingen har tävlat om måttliga innovationer, ingen får utmärkelser för inte låg men mellanhög uppfinningshöjd: mesovation (mikro, makro, meso). Riskerar vi då inte att det bästa blir det godas fiende? Varför inte belöningar även för det medelkreativa? På motsvarande sätt med oss kreativitets- och innovationsforskare. Att strålkastarljuset faller på de radikala, iögonenfallande genombrotten ligger liksom i sakens natur. Men vad missar vi därmed? Vad missar vi av generell förståelse som kanske har tillämpning på såväl högt som lågt, innovativt som inkrementellt? Borde inte detta vara en strävan som passar oss svenskar, vi som har ett ord som saknas mångestädes, det lilla ordet lagom? Det är väl inte precis dags att ropa på en lagoms ombudsman men överallt där något saknas brukar det uppstå en nisch för unik konkurrenskraft. På marknaden för varor och tjänster är mittre K måhända en faktor till konkurrensfördelar men inget som skapar en egen bransch. Inom forskning och utbildning är det annorlunda. Om ett område är obeforskat finns rymliga möjligheter att göra upptäckter som får sina egna belöningar, de för forskning typiska, citerade artiklar, titlar, positioner och anslag.Idén till detta resonemang kommer från studiet av två böcker av Umberto Eco, ’Om skönhet’ och ’Om fulhet’. Men det saknas en bok om det i mitten, det likgiltiga, det ljumma, det måttligt intressanta eller ointressanta, tröttande. Observera dock att mittre K och mellanhög innovation, mesovation, varken behöver vara ointressanta eller likgiltiga, bara ligga någonstans närmare mitten på en kontinuerlig skala.

Leve, för en gångs skull, det måttliga, lagoma!