Risken är stor att myndigheterna ökar formaliseringen av beslutsprocessen, utan att därför öka kvaliteten i beslutfattandet

Risken är stor att myndigheterna ökar formaliseringen av beslutsprocessen, utan att därför öka kvaliteten i beslutfattandet.

Riksrevisionen finner inga effekter av statens stöd till innovationer i företag. Stödet är årligen en knapp miljard.
Riksrevisionen har granskat stödet till små och medelstora företag från Vinnova, Energimyndigheten och Tillväxtverket. Rapporten publicerades 2016-09-20 med titeln Statliga stöd till innovation och företagande

Det är bister kritik och den riktar sig inte bara mot de tre myndigheterna, utan mot en fjärde myndighet, Tillväxtanalys och kanske i första hand mot Näringsdepartementet. Då skall vi komma ihåg att revisionsrapporter sällan är berömmande. Dessutom kan vi exempelvis notera att Vinnova ifrån 2001 varit en organisation för spridande av forskningsresultat och de senaste sju åren blivit en mer näringslivsstödjande organisation. I senaste budgetpropositionen fick Vinnova beröm för att stödvolymerna ökat, men inte administrationskostnaderna. Inte många ord om kvalitet och måluppfyllelse i budgeten. Riksrevisionens rapport har fått måttlig uppmärksamhet. Här några utdrag:

De genomförda effektutvärderingarna visar relativt samstämmigt inga eller mycket begränsade statistiskt signifikanta effekter av stöden.( Sid 8)

Regeringen har inte en tillräckligt samlad och tydlig bild av stöden och dess effekter. Näringsdepartementet hänvisar till Tillväxtanalys och respektive myndighet när det gäller kunskap om stöden. Det saknas dock en samlad och övergripande bild av stödsystemets funktionssätt. Data som ska användas för att följa upp och utvärdera stöden brister både i omfattning och kvalitet. (Sid 9)

Det sammanlagda statliga stödet till näringsliv och företagande beräknas årligen vara omkring 27 mdkr. Vinnova, Energimyndigheten och Tillväxtverket beviljade tillsammans 6,2 mdkr i stöd 2014. Av dessa 6,2 mdkr beviljades cirka 1,8 mdkr till företag, varav 854 mnkr gick till stöd för innovationer inom SMF.(Sid 16)

Definitionen av små och medelstora företag (SMF) är här att företaget har 2–249 anställda och således även inkluderar så kallade mikroföretag.(Sid 10)

Eftersom SMF har lyfts fram som en grupp företag som är speciellt viktiga för svensk tillväxt och dessutom anses ha behov av statliga stödinsatser har granskningen avgränsats till stöd riktade till denna grupp. Granskningen är också avgränsad till stöd som riktar sig till arbete med innovationer eftersom även detta ses som viktigt för att stödja tillväxten i Sverige. (Sid 10)

Innovationsprojekt företag (IPF) bygger liksom andra stöd till innovationer på att projektet är unikt. En fråga som diskuteras under våra observationer och intervjuer är hur Vinnova säkerställer att det är unika projekt som får statliga stöd. Även denna fråga är svår för handläggarna att besvara. Visserligen kan de kontrollera att det inte finns sökta patent för snarlika lösningar men det kan ändå bedrivas eller planeras liknande projekt någon annanstans. Som observatörer fann vi även här att bedömningen utgår från den samlade gruppens kompetens och erfarenheter. (Sid 32)

Regeringen och dess myndigheter behöver förutsättningslöst utreda följande frågor:
·  Vilka statliga stöd behövs för att stödja kunskapsutvecklingen, givet kostnaderna, i samhället?
·   Vilka myndigheter bör äga programmen och bevilja stöd?
·   Hur ska styrningen från regeringen utformas?

För att dessa frågor ska kunna utredas behöver kunskapen och överblicken över systemet utvecklas. (Sid 49)

Några kommentarer:
·    En kärnfråga är bedömningen och urval av projekt. Där säger rapporten Vi saknar dock systematiskt sökande efter information om de stödsökande företagen och deras projekt. (Sid 38) Här saknar rapporten referenser till organisationer, svenska eller utländska, som framgångsrikt gjort bedömningar. Offentliga aktörer i alla OECD-länder brottas med detta problem. Privata investerare brottas också med problemet och satsar stora resurser på granskningar. All erfarenhet, även från synnerligen framgångsrika investerare, visar att enbart en bråkdel av projekten lyckas. Här kunde rapporten varit tydligare. Väl medveten om att rollerna inte är desamma.  Risken är stor att myndigheterna ökar formaliseringen av beslutsprocessen, utan att därför öka kvaliteten i beslutfattandet. Det kan också få negativa effekter, då sökande med intressanta projekt undviker för mycket byråkrati. Vi måste komma ihåg att innovationspolitikens huvudpersoner är entreprenörerna, uppfinnarna och privatfinansiärerna. Systemet måste vara anpassat till dem och inte tvärtom. Analysen kunde varit mer djupgående.
·   Myndigheternas idé-, kontakt- och kompetensutbyte med de innovativa företagen nämns inte med ett ord. Myndigheterna granskar ansökningar, delar ut pengar och där upphör rollen. Så illa kan det väl inte vara, men så kan man uppfatta revisionsrapporten. Är det så illa borde Riksrevisionen uppmärksammat detta och då bör myndigheterna etablera rutiner och kompetens för att utveckla dialogen med innovationspolitikens huvudpersoner.
·    Det saknas också analys av vilka resurser de olika myndigheterna haft för att bedöma och stödja varje enskilt projekt. Det finns anledning att tro att resurserna är under-dimensionerade. Om detta enbart gäller mantimmar eller kompetens är svårt att bedöma.
·    Exempelvis Vinnova har, som påpekats ovan, bytt inriktning. Det har inte analyserats om personalens kompetens överensstämmer med den nya eller gamla inriktningen. Utgår ifrån att de andra myndigheterna under det senaste decenniet också förändrat sina mål.
·    Enskilda uppfinnare och entreprenörer finns inte med i rapporten och det beror förmodligen på att de hänvisas till Almi.
·   Entreprenörskapsutredningen instämmer i kritiken av Näringsdepartement. Den presenterades i oktober 2016. Vi anser att överblicken och samordningen av statens främjarinsatser är en första förutsättning för ett effektivare system. Olika myndigheter har i dag överlappande uppdrag och företagen har svårt att hitta rätt i stödsystemet. Styrning och uppföljning försvåras av att målformuleringarna för programmen är alltför vaga. Vi föreslår därför att Näringsdepartementet får ett övergripande ansvar för samtliga främjarinsatser som syftar till innovation, tillväxt och internationalisering. De myndigheter eller lämpliga aktörer som får ett mer operativt ansvar måste också utrustas med resurser för sina respektive uppdrag.(Sid 32) Den sista meningen om resurser är viktig.
·   Ett stödsystem måste vara organiserat så att det blir självlärande. Detta har inte fått något utrymme i revisionsrapporten.
·    När Tillväxtanalys år 2014 gjort en analys av Vinnovas stöd till företag kommenterade GD Charlotte Brogren Utvärderingen studerar företagen två till fem år efter projektavslut och det är för tidigt för att kunna dra så långtgående slutsatser.
·    För en mer överordnad diskussion om statens roll i innovationsutvecklingen hänvisas till bl.a. Maria Mazzucato, The Entrepreneurial State: debunking public vs. private sector myths, 2013
·    Frågan är om Riksrevisionens rapport stimulerar myndigheternas ledning till reformer eller till enbart irritation.

Peter A Jörgensen