Skatterna och entreprenörskapet- en rapport som visar problemen

Entreprenörskapsforum presenterad för några dagar sedan en viktig rapport om hur vårt skattesystem påverkar villkoren för innovationsverksamhet. Författarna är Pontus Braunerhjelm, Johan Eklund, Magnus Henrekson, Johan Kreicbergs och Arvid Malm.

Vårt skattesystem har länge varit anpassat till den etablerade industristrukturen. Den genomgripande skattereformen 1990 ändrade delvis på detta. Det återstår dock flera brister.

I rapporten görs en genomgång av de olika aktörernas skattesituation – det är entreprenören/grundaren, nyckelpersonerna, investerare, kapitalförvaltare och de slutliga förmånstagarna. Några ord om dessa grupper – uppfinnaren, som ibland är grundare och entreprenör analyseras väl i rapporten. Däremot analyseras inte uppfinnaren, som licensierar till en entreprenör eller ett tillverkningsföretag. Detta förtjänar en egen rapport. Nyckelpersonerna är exempelvis tekniker, marknadsförare och administratörer med mycket specialiserad kunskap, utan vars bidrag värdeutvecklingen uteblir. Investerarna är dels affärsänglar dels VC-företag. De slutliga förmånstagarna är exempelvis kunder eller patienter. De slutliga kunderna och samhället är regelmässigt de stora vinnarna. Detta kan ibland uttryckas i ekonomiska termer.

Rapporten påpekar att dagens skattesystem är gynnsamt för grundarna och för vissa investerare. Däremot för nyckelpersonerna ser det väsentligt sämre ut. ”Skattebehandlingen av optioner och liknande instrument gör det näst intill omöjligt för externa investerare i nystartade innovationsföretag att sluta effektiva avtal med grundare och andra nyckelmedarbetare.

Om finansiären inte kan behålla respektive rekrytera de personer som behövs för att bygga upp företaget blir den förväntade avkastningen oattraktiv. Att dela med sig av det framtida gemensamma värdeskapandet är ofta ett nödvändigt villkor för a det tänkta värdet ska skapas. Då måste man också tillåta att sådana effektiva avtal kan slutas mellan finansiärer, grundare och nyckelpersoner.” (Sid 50)

Det är också svårt att nyttja pensionsfonderna: ”Vidare finns ett mycket stort pensionssparande via avtalsförsäkringar och premiepensionssparande. Över tid har det byggts upp en stor stock av försäkringssparande genom att det har varit skattegynnat. Dessa tillgångar var sammantaget 4 600 miljarder kronor, d v s mer än 100 procent av Sveriges BNP, vid utgången av 2015.

Många har därigenom en stor förmögenhet som är inlåst i stora fonder och förvaltas i former som gör att den inte kan användas som riskkapital i eget eller närståendes företag.” (Sid 51)

Rapporten innehåller också en översikt över förhållandena i Silicon Valley. Här är vad som hände ca 1980:

1. Skatten på kapitalvinster sänktes i två steg till 20 procent.
2. Ändring i prudent man provision möjliggjorde för pensionsfonder att investera i värdepapper utfärdade av små eller nya företag och VC-fonder. Pensionsfonder blev snart de största investerarna på marknaden för onoterade aktier.
3. Aktieoptionslagen gjorde det möjligt a skjuta upp skatten till den tidpunkt då
aktierna säljs, istället för när optionerna utnyttjas. Den tidigare ordningen innebar risk att betala skatt på närmast fiktiva värden och att många överhuvudtaget inte hade råd att förvärva optioner.

Sammanfattningsvis finns det mycket att göra på detta område. Det är viktigt att dessa analyser görs. Bristerna blir då tydliga. Skattepolitiken en av de väsentliga komponenterna i en framgångsrik innovationspolitik. Tyvärr konkurrerar ju då argumenten för eventuella förbättringsförslag med argument såsom fördelningspolitik, möjlighet att övervaka reglerna och annat.

Peter A Jörgensen