Exovation – dold väg till innovation?
Det är föga troligt att läsaren mött ordet exovation tidigare; dessa raders skrivare uppfann begreppet i natt (3-4 april 2008 för att nu vara noga med upphovet). Uppfann?, Ja, visserligen ger en Google-sökning ca 135 nedslag men de handlar det inte om DET begreppet, det vi strax skall se förklarat. - Invändningar och kommentarer är som vanligt välkomna!
Vilka är hindren för innovation? Många, javisst. Ett av de företag som brukar ses som föredömligt när det gäller att arbeta med innovation är 3M, det med Scotch Tape och Post-Its. Journalister och forskare har kärleksfullt beskrivit deras recept – fast 3M har inte undgått kritik, också.
En av företagets innovationsmotorer har varit att ställa bestämda krav på förnyelse. För varje affärsenhet måste en viss andel, alltså en kvot, av omsättningen komma från produkter som är yngre än X. Eller: minst Y procent av omsättningen skall genereras av från produkter som är yngre än X år. Att jag inte anger X och Y beror på att man ändrat dessa minst en gång för att snabba upp och kanske har man gjort det igen, jag har inte kollat. – Den kritik jag nämnde går ut på att exakta siffror alltid kan riskera att leda till manipulation av dessa, om regler tillämpas blint och rigitt. Det gäller att vara klok, också. Så man driver på produktutvecklingen som ger ”nyprodukts”-omsättningen. Observera dock att jag skrev ”kvot”: nya produkter hamnar i täljaren, men det finns även en nämnare! Där finns de ”gamla” produkterna, de som är äldre än X år. Även täljaren kan påverkas så att det blir lättare att komma över ribban på Y procent!
Här hittar vi min exovation, kraften att BLI AV med det gamla… Bakom 3Ms teknik ligger bland annat insikten att äldre produkter som blott är marginellt lönsamma, eller inte ens det, ändå kräver uppmärksamhet, engagemang, kraft, ledningsarbete, enkelt men resurskrävande arbete som lagerhållning, kataloguppdatering, information i databaser och bokföring. Allt tröghetsfaktorer som minskar resurserna för nyskapande. Allt bromsklossar som binder tänkandet vid det gamla. Allt med rutiner som skapar låsningar.
Ett annat stort amerikanskt företag har också ett speciellt medel för exovation: framtidsorganisationen. Man har insett att dagens organisation förlänger det förflutnas spår och det enda man säkert vet är att framtiden är annorlunda. Alltså har man skapat en parallell, skelettartad framtidsorganisation som har egna resurser för nyskapande. Vid sidan av den har man även helt fria resurser för det man gissar om framtidens organisation är säkert delvis eller helt fel…
När Jimmy Carter valdes till president så var det i hög grad på ett program för hur han ville styra och leda. Han var frälst praktiker inom en då, i mitten av 1970-talet, ny teknik som på engelska heter zero base budgeting, på svenska nollbasbudgetering. Filosofin är en idé om organisatorisk exovation: i varje organisation finns det en tröghet som säger att man gör som man gjorde förra året, med 4 procent mer i budgeten, eller möjligen med 3 procents avskalning med osthyveln. Nollbasbudgetering ordinerar att man startar från noll, frågar sig vad som verkligen behövs och vilka resurser som i så fall bör sättas in. Som alla radikala recept fick det att tonas ner men det finns en sund tanke av exovation i botten…
Hur kunde ett program för att utveckla metoder för exovation se ut? En självklar väg vore att hitta fler praktiska angreppssätt som de ovan skisserade. En annan att försöka få samhällsorganisationen att gå före med gott exempel i stället för att bidra till friktionen (utopiskt, ja, det är det nog). En naturlig ansats är att organisera vad vi redan vet om hur vissa utvecklingsprojekt stoppar andra innovationsprojekt – Thomas J Allen har demonstrerat hur farligt det är att tidigt låsa sig för ett enda lösningsalternativ i ett projekt. Och jag räknade upp vad allt av släpankare gamla trötta produkter för med sig, den uppräkningen kunde göras fullständigare, mer systematisk och förses med vikter.
Som jag skrev i inledningen; kommentarer är varmt välkomna!