Entreprenörskap i det tjugoförsta århundradet – Entreprenörskapsutredningen

Entreprenörer och uppfinnare får uppmärksamhet, men framför allt immaterialrätten

Den väntade Entreprenörskapsutredningen presenterades 17 oktober av utredaren Pontus Braunerhjelm. Den är mycket läsvärd och täcker stora områden. Den ger entreprenörskapet, uppfinnarna och innovationerna, sin rätta ställning bland de ekonomiska teorierna på ett förtjänstfullt vis. Den definierar många begrepp, som används slarvigt av allmänheten.

För att ansluta till rapporterna om de forskare vid lärosätena som uppfinner, så vet vi att vart tionde år skall det så kallade lärarundantaget utredas. Här har utredaren varit mycket tydlig.

För att uppmuntra lärosätens engagemang i innovation och samverkan föreslår vi att lärarundantaget behålls, men att varje lärosäte själv kan besluta om vilken policy man vill tillämpa för intellektuella äganderättigheter.(Sid 30)

Enligt en studie av de tio mest produktiva universiteten när det gällde tekniklicensiering 2004–2008 så producerade universitet som ägde rättigheterna fler licenser och patent, medan universitet med lärarundantag resulterade i fler spin-offs (Tantiyaswasdikul, 2013). Sammantaget pekar den empiriska forskningen på att ett avskaffande av lärarundantaget närmast har negativa effekter utifrån ett samverkans- och spridningsperspektiv.

Likaså betonar Åstebro att förväntningarna på inkomster från universitetens insatser för att stimulera licensiering och patentering ofta är överdrivna. Inkomster från försäljning och licensiering av immaterialrätt kan bara undantagsvis kompensera för universitetens kostnader för att hävda immaterialrätt.(Sid 214)

Svenska tekniköverförings- och innovationskontor tycks (dock baserat på begränsat underlag) vara mer orienterade mot att understödja skapande av nya företag av akademiker och forskare, medan licensiering av immaterialrätt till etablerade företag praktiseras relativ sett mindre i Sverige. Skillnaderna mellan olika universitet tycks dessutom vara stor i Sverige (Sid 215)

Utredaren tar också upp Svenska Uppfinnareföreningens förslag om oberoende rådgivning och ökad effektivitet för uppfinnare att finna bland annat licenstagare - Innovation för Regional Tillväxt. (Sid 239)

Immaterialrätten har uppmärksammats och Svenska Uppfinnareföreningens förslag om kortare processtider i intrångsprocesser och en försäkringslösning, som kan nyttjas vid intrångsprocesser tas upp. Dessutom understryks att patentintrång är ett brott och att det bör behandlas som brottsmål, som faller under allmänt åtal utan krav på särskilda skäl.

Slutligen föreslås en utredning för att stärka små och medelstora företags möjligheter att få stöd i immateriella rättsfrågor. Vi har tolkat detta att innefatta också uppfinnare. (Sid 243). Detta förslag torde Svenska Uppfinnareförening och andra snarlika organisationer tillstyrka i sina remisser med acklamation.

Utredningen tar också upp förslaget med en Entreprenörsombudsman, som bland annat ska hålla uppsikt på regelutvecklingen. Även skattetrycket analyseras ordentligt. Innovationstävlingar tas också upp som förslag.

Lärosätenas innovationskontor skall erbjuda rådgivning till utomstående uppfinnare och entreprenörer?
Det är ett av Entreprenörskapsutredningens förslag. Hur väl underbyggt det är vet vi inte. Inte heller om utredaren beaktat de eventuella kulturkrockarna. Se Innovationstödsutredningen. Denna utredning har, som fokus verksamheten vid lärosätena. Att statsmakterna vill rationalisera nyttjandet av specialistkompetens måste man ha respekt för. Dock gäller att flertalet av kontoren tycks vara fokuserade på företagsstartande och inte licensiering. Det är ju två väsensskilda aktiviteter. Dessutom verkar de inte ha stora resurser, som är underutnyttjade.

Om innovationskontoren öppnas upp även för enskilda innovatörer så kan frågan bli än mer aktuell. Vi ställer oss därför bakom den tidigare innovationsstödsutredningens förslag att regeringen bör ta initiativ till en översyn av sekretesslagen, så att forskningsresultat och idéer som kommer in till lärosätenas enheter för rådgivning och initial analys/bedömning, och som kan vara föremål för immaterialrättsligt skydd, får ett sekretesskydd. Översynen bör också uppmärksamma behovet av skydd för idéer som kommer in vid samverkan med ett annat lärosäte eller från fristående innovatörer.(Sid 234)

Var finns licensieringskompetensen?
En reflexion är att statsmakterna byggt upp omfattande verksamhet för att stimulera företagsstartande. Det gäller inkubatorer en del anknutna till lärosäten och en del självständiga. Dessutom finns resurser vid lärosätenas innovationskontor, där några också koncentrerar sig på företagsstartande.  Den i särklass vanligaste exploateringsformen är licensiering. Den torde gå åtminstone tio licensavtal på en framgångsrik företagsstart från lärosätena. Här, som på så många områden inom innovationspolitiken, saknas studier. Alltså vet vi inte om det är tio gånger vanligare eller tjugo?

Hur ser det ut utanför den akademiska världen? De offentliga stödresurserna inom detta område verkar mer sparsmakade. De uppfinnare, som inte arbetar vid något lärosäte, antingen driver uppfinnaren, då egen verksamhet eller så är uppfinnaren anställd, men har lyckats förhandla sin uppfinning fri från sin arbetsgivare. I detta fall kan denne då vända sig en Almitjänsteman. Det finns ca 50 personer som arbetar med innovationsstöd i hela landet. Deras licensieringskompetens är inte känd. Obalansen verkar anmärkningsvärd. Dock gäller att här finns ett mycket begränsat privat tjänsteutbud. Den sammanfattande kommentaren är att de offentliga stödarkitekterna tydligen inte prioriterat licensiering. Orsaken är okänd.

Peter A Jörgensen